Ibland blir det inte som man tänkt sig...

Jag skulle vilja säga "vad var det jag sa" men det känns inte direkt passande. Jag varnade för Tyresö och det visade sig att det gjorde jag rätt i, ikväll gjorde vi en "favorit i repris".

Jag kan inte undgå att dra paraller med seriepremiären mot Rimbo. 
Då skulle vi ut till skogen i Norrtälje för att ta oss an Rimbo, på en onsdag. Alla i laget hade spenderat dagen i skolan eller på jobbet. Tankar flyr och far, morgondagens uppgifter som ska vara klara gnager en i skallen och man är allmänt någon annanstans än i matchform.
Idag mötte vi Tyresö, på en onsdag. Alla hade skyndat sig från skola/jobb för att kasta i sig något att äta. Vissa hade haft handboll på schemat i skolan, andra har tentor att genomföra. Att spela vardagsmatch är bland det svåraste man kan göra, att släppa vardagen för att ladda inför en match som man har stressat till. Man är van att spela mellan 14.00-16.00 och helt plötsligt ska man spela kl. 19.00. Många olika faktorer spelar in, men en sak är säker, det är lika för båda lagen! 

Är det fördel att vara bortalag? Hinner man då redan på resan till matchen börja rensa bort vardagens tankar för att byta ut dom mot laddning inför matchen? 
Jag vet i alla fall hur det är för mig när det gäller matchtaggning:
Spelar man kl. 16.00 en söndag så kretsar hela dagen kring denna match. Man går upp i lagom tid för att äta en ordentlig frukost för att sedan komplitera med en lunch ett visst antal timmar innan matchstart och man drar på sig träningsoverallen direkt. Man har med andra ord inte några som helst andra tankar i huvudet. Men låt oss säga att det är en vardagsmatch, då skulle mitt schema se ut ungefär såhär. Går upp sjukt tidigt för att komma i tid till jobbet. Genomför alla arbetsuppgifterna för att sedan behöva gå tidigare från jobbet för att hinna till samlingen (därimellan ska man ha hunnit kasta i sig något att äta också) för att sedan släppa alla intryck från dagen och kastas in i matchtänk. Ser ni skillnaden när det gäller laddning?   

Nu ska jag inte skylla vår match på att den spelades på en vardag, men jag tror att det kan ha varit en bidragande faktor...

En annan faktor kan även ha vart att det har blivit lite kort om tid att ladda om på? Vanligtvis när man spelar helg så är fredagen alltid en vilodag. Nu har vi haft söndag=match och måndag-tisdag=träning vilket innebär att det har inte funnits något utrymme för vila. Eftersom herrarna hade match idag de också så kunde vi inte heller få den tidigare träningstiden så man kunde fått komma hem tidigare igår för att hinna varva ner och gå och lägga sig i tid.

Nu känns det som om jag fyller detta inlägg med massa frågor och frågetecken. Men när det blir som det blir börjar man spåna efter svar..

Ni som inte hade lyckats ta er till Idrottshuset denna stjärnklara onsdagskväll kan jag berätta att det var ett stockholmsderby mellan hemmalaget CaperioTumba mot Tyresö HF.
Vi i caperioTumba hade tänkt göra en hat-trick, tre vinster på rad, men Tyresö ville annat.

Vi startar absolut bäst och tar ledningen med 4-1 efter 5 min. Men då vaknar Tyresö till liv och strax därpå har Tyresö käkat upp försprånget och kvitterat för att sedan ta ledningen med 5-8 efter 19 min. Första halvlek var väldigt målsnål, inte minst för hemmalaget. De fyra första målen gjordes ganska fort inledningsvis, för att sedan avta helt innan Eriksson sköt in det femte målet efter 12 min. Tyresö drog ifrån ännu mer men då vaknade vi smått till liv igen och kunde schyssta till halvtidsresultatet till 9-11 efter ett mål av Emma med två sekunder kvar.

I andra halvlek fortsatte vårt trevande spel, vårt annars fungerande försvar kom av sig stundtals och Tyresö fick in lätta bollar pga. våra misstag. I första halvlek så spelade vi högt utgruperat försvar och vanligtvis brukar det störa våra motståndare, men Tyresö som brukar spela ungefär samma sorts försvarsspel är vana att träna mot ett högt försvar kunde agera väldigt tryggt och lugnt i sina spelval även fast vi låg som klisterlappar på dem. När vi backade ner en aning fick vi bättre grep om dom men inte förrän i den sista kvarten vaknade vi till liv och insåg att vi faktiskt kan förlora denna match, då låg vi under med sex bollar! Plötsligt började vi kämpa igen och efter ett par viktiga mål av Andrea från vänsterkanten var vi med 4 min kvar ikapp! Då bytte vi mål växelvis tills det var 50 sek kvar av matchen vid ställningen 24-24 då Tyresö lyckas få in bollen till linjen som måttar dit 24-25. Ett misslyckat försök framåt ger Tyresö chansen igen att knyta ihop säcken och den chansen tar man vara på och vinner med 24-26!

Efter matchen kändes det bara tomt och misslyckat. Ingen hade egentligen kommit upp till sin vanliga nivå och det kändes avslaget och frustrerat. Vill inte ta ifrån glädjen från Tyresö som vann rättvist, men idag var vi inte bra. Så många tappade bollar och missade lägen som vi har idag har vi nog aldrig haft.

Men som man brukar säga "bryt ihop och kom igen". Men det grämer mig att förlora såna här matcher, då känns vinster som mot Önnered helt värdelösa också!

Nej nu ska jag gå och bryta ihop och komma igen, för i helgen är det JSM som gäller för chipparna innan det är dags att åka upp till Norrland och besöka Boden.  
/Linderoth