Så var man hemma igen efter en tripp till Bert Karlsson-land!

Vi lämnade (hör och häpna) Tumba utsatt tid kl. 08.00 denna regniga söndagmorgon. På radion pratade dom om stormbyar och orkanvindar, men Magnus och Ulla som satt vid rattarna klarade av att bemästra vädret denna dag galant och vi kom både dit och hem hela!

Första stoppet blev för ena bilen efter en timme i Eskilstuna där vi hämtade upp Vickan. Eftersom vi tycker om henne så mycket så fick hon såklart den bästa platsen i bilen, längst fram inträngd mellan Patrik och Mange.  
Det andra stoppet dröjde lite längre, då vi kom till Mariestad där vi käkade lunch. Tessan satt längst bak i minibussen och hoppade upp och ner och slet loss Zätas nackstöd i hopp om att det absolut inte skulle bli kalops, hon såg nästan svimfärdig ut av tanken att behöva äta kalops. Det första vi ser när vi kliver in genom resturangen är en stor skylt där det står "KALOPS", jag tror hon dog för ett ögonblick. Men som tur var så fick man välja vad man ville och på de flesta tallrikar låg det tillslut potatis med köttbullar.
När alla tuggat klart var det dags att åka den sista biten på 30 min innan Skara-stad skulle uppenbara sig.

Efter lite felkörning så drog folk upp sina mobil-GPSer så vi slutligen kom fram till hallen. Hallen var ganska sliten (undrar om den skulle få godkänt som elitserie-hall, den hade ju läktare på fler än en sida?) och på vissa ställen regnade det in så de var tvungna att markera ut det så man kunde undvika att springa där (vi kände oss direkt som hemma när det gäller vatten på plan).    

Domarna kom från Göteborg och Skövde, och dom ska ha godkänt för matchen även fast vi skrek så mycket på dom så vi blev varnade (ops!). Det är härligt med domare som medger efter matchen att dom inte kan räkna stegfel men annars så..

Till matchen då. Det blev en ganska avslagen tillställning denna söndagseftermiddag i Skara Idrottshall och ja, det får vi skylla oss själva för.
Skara var idag chanslösa mot oss då vi klev in på banan från minut ett med beslutsamhet och grym inställning. Det dröjde inte längre än fem minuter innan Skara tog sin time-out! Då hade vi spelat bländande handboll och vi hade fem olika målskyttar på lika många mål och endast ett insläppt. Time-outen hjälpte föga för Skara och efter 20 min var matchen näst intill klar. Vi gick till halvtidsvila med ledning 7-18.

Alla vet att en match är 60 min lång på seniornivå, och man kan aldrig vara helt hundra på att bara för att man leder med 11 bollar så kommer man vinna lätt som en plätt. Men idag blev det så, det enda som störde vår koncentration stundtals var när vi började rikta blickarna mot domarna istället för att spela. Skara tilläts ta ett antal extra steg mer än en gång och som jag tidigare nämnt så var vi inte sena med att påpeka det och tjänade tillslut ihop till ett gult kort för bänken.
Efter vårt ryck redan i första halvlek så kändes det som om vi bara spelade av matchen i andra, slutresultatet blev 16-31 och två färska poäng kunde vi slänga in i bakluckan innan vi drog hem.

Amanda var outstanding idag i mål med ett antal monsterräddningar och fick välförtjänt priset som matchens lirare!

Vi landade i Tumba igen vid halv-åtta snåret lagom möra i rumpan efter allt sittande. Det mest spännande på vägen hem var när vi fick höra om vår match på radion. De intervjuade Skaras Frida Mörk och hon sammanfattade matchen korrekt, de smällde inte på tillräckligt för att få stopp på oss och framåt var det ingen som satte dit näsan ordentligt för att lyckas komma förbi vårt grymma försvar. Den utsände till hallen kommenterade matchen och sammafattade det kort "det såg ut som om det var ett seniorlag som mötte ett flicklag". Där satte han ord på matchen!

Nöjda och glada får vi ladda om kvickt, för redan på onsdag är det match igen! Denna gång är det Stockholmsderby mot Tyresö HF nere i Idrottshuset som gäller, 19.00 onsdag 30/11!

Lika bra gick det inte för div.2-laget idag. Eftersom jag befann mig i Skara och inte i Västerås så kan jag inte kommentera matchen, men första halvlek hade vart målsnål, 8-8. I den andra blev det bättre med mål och flest mål gjorde hemmalaget Irsta/Västerås som vann med 26-22. Första förlusten för året för Div.2-laget, men jag kan tänka mig att det berodde nog mycket på att vi var tvugna att ställa upp med en tunn trupp vilket gör det svårt att hålla tempot uppe hela matchen.
Matchens lirare blev Helena Molberg!

Bara att glömma och ta nya tag!

Nu har vi två dagar på oss att finjustera spelet innan det är dags igen. Jag spår att det kan bli en väldigt spännande kamp så kom ner och heja på oss i Idrottshuset på Onsdag!

Ha det! /Linderoth